Fievels Blogg!

Under minst tvåtusen år har Lhasa Apson avlats i Tibet av munkar och adel. I templen och klostren användes de som vakthund. När apson tack vare sin goda hörsel och skall väcker upp folket. Folket i Tibet respekterade dessa små hundar, eftersom de trodde att de var reinkarnationer av de heliga lamas. De blev aldrig sålda eller köpta, utan gavs bort som gåvor och det ansåg vara en stor ära att få en. 

Att lhasa apson också under långa tider hållits som älskad sällskaps hund står helt klart. Ägarnas ovilja att skiljas från sina hundar och det isolerade liv de levde inom kloster murarna samt i välbärgade hem är troligtvis en av anledningarna till att rasen långt efter att Tibet som land "upptäcktes" rönte västvärldens uppmärksamhet. Även det faktum att hunden inte heller var till salu ens om de så till äventyrs ägdes av en sämre ställd tibetan var säkert frustrerande för besökarna. Det förvånar säkert ingen att civilisationens utsände inte i första taget gjorde sig förtjänta av en lhasa apso som gåva. Det påstås att självaste Dalai Lama glatt sig åt de inhemska rasernas spridning världen runt, hundarnas existens borgar för att landet Tibet aldrig faller i glömska. Intresset för landet Tibet och dess människor, kultur har även ökat bland beundrar skaran av de Tibetanska raserna.

I hemlandet Tibet benämns vanligen lhasa apso som kort och gott "Apso", som syftar på hundarnas hårlag. Ordet apso har översatts till "getlik" eller "hårigt skägg", men lhasa apson har även benämnts "apso seng-kyi" vilket skulle kunna tolkas som långhårig lejonhund och det tack vare likheten med de stiliserade lejon som ofta avbildas i inhemsk och kinesisk konst och konsthantverk. Namnet lejonhund kan också ha anknytning till buddismen som är religionen i Tibet. Buddha själv avbildas gärna ridande på ett lejon, ett djur med stor symbolisk betydelse.