Under minst tvåtusen år har Lhasa Apson avlats i Tibet av munkar och adel. I templen och klostren användes de som vakthund. När apson tack vare sin goda hörsel och skall väcker upp folket. Folket i Tibet respekterade dessa små hundar, eftersom de trodde att de var reinkarnationer av de heliga lamas. De blev aldrig sålda eller köpta, utan gavs bort som gåvor och det ansåg vara en stor ära att få en. 

Att lhasa apson också under långa tider hållits som älskad sällskaps hund står helt klart. Ägarnas ovilja att skiljas från sina hundar och det isolerade liv de levde inom kloster murarna samt i välbärgade hem är troligtvis en av anledningarna till att rasen långt efter att Tibet som land "upptäcktes" rönte västvärldens uppmärksamhet. Även det faktum att hunden inte heller var till salu ens om de så till äventyrs ägdes av en sämre ställd tibetan var säkert frustrerande för besökarna. Det förvånar säkert ingen att civilisationens utsände inte i första taget gjorde sig förtjänta av en lhasa apso som gåva. Det påstås att självaste Dalai Lama glatt sig åt de inhemska rasernas spridning världen runt, hundarnas existens borgar för att landet Tibet aldrig faller i glömska. Intresset för landet Tibet och dess människor, kultur har även ökat bland beundrar skaran av de Tibetanska raserna.

I hemlandet Tibet benämns vanligen lhasa apso som kort och gott "Apso", som syftar på hundarnas hårlag. Ordet apso har översatts till "getlik" eller "hårigt skägg", men lhasa apson har även benämnts "apso seng-kyi" vilket skulle kunna tolkas som långhårig lejonhund och det tack vare likheten med de stiliserade lejon som ofta avbildas i inhemsk och kinesisk konst och konsthantverk. Namnet lejonhund kan också ha anknytning till buddismen som är religionen i Tibet. Buddha själv avbildas gärna ridande på ett lejon, ett djur med stor symbolisk betydelse.

(Lhasa apsons ursprung är höljt i dunkel, men det påstås att det finns dokumentation redan från år 880 f.Kr.) - Fakta ifrån: http://lhasa-apso.svktr.nu/om_lhasa.html

 

Att tänka på när du bygger:
Infångarna ska vara stabila medan däremot bommen ska vara lätta att riva
samt utförda av ett material som inte kan skada hunden.
Infångarna ska vara separata, de får inte ihop i underkant.
Bommhållare som inte används får inte finnas på infångarna.
Hindret kan variera i både form och färg.
Bommens färg bör avvika från bakgrunden så att hunden ser den ordentligt.
Flerfärgad bom rekommenderas.
Tjockleken på bommen ska vara 28-50 mm.
Den får inte ha vassa kanter!

Så här ska hunden göra:
Hunden ska hoppa över bommen innanför infångarna utan att riva.
 
Vad ni inte ska göra:
  • föraren vidrör eller river hopphindret.
  • hunden river hopphindert.
  • hunden passerar hopphindert utan att hoppa över bommen.
  • hunden hoppar över infångarna.
  • hunden hoppar över bommen från fel håll.
Att tänka på när du bygger:
Gungbrädan måste vara stabil, får ej svikta och ytan skall vara halkfri.
Kontaktfält skall finnas på bägge ändarna och dessa skall vara i klart avvikande färg,
som även skall vara markerad på hindrets sidor. 
Stegpinnar får inte förekomma.

Så här skall hunden göra:
Hunden ska själv gå upp på gungbrädan,
gunga över så att denna slår i marken och därefter gå av gungbrädan.
Hunden ska vidröra kontaktfälten i respektive ände med minst en del av en tass.
 
Vad hunden eller du inte skall göra:
  • hunden vidrör inte kontaktfältet med minst en del av en tass.
  • hunden hoppar av när gungbrädan ännu inte slagit i marken.
  • hunden hoppar av innan den passerat mittlinjen på gungbrädan med alla tassar.
  • hunden kommer från sidan och springer under eller hoppar tvärs över gungbrädan.
Att tänka på när du bygger:
Balansbommen måste vara stabil, får inte svikta och ytan ska vara halkfri.
Kontaktfält ska finnas på både upp - och nedfart och dessa ska vara i klart avvikande färg,
som även ska vara markerad på hindrets sidor.
 
Stegpinnar ska finnas på hela upp - och nedfarten, även om räfflad matta används.
Dock ska inte stegpinnar finnas på mittensektionen.
Stegpinnar får inte heller placeras på kontaktfältsgränserna,
utan ska vara placerade på jämt avstånd på bägge sidor om dessa.
Stegpinnarna ska vara 20 mm breda, 5 - 10 mm höga samt lika långa som hindrets bredd.
De får inte ha vassa kanter!

Så här ska hunden göra:
Hunden ska själv klättra upp på uppfarten och klättra hela vägen ner.
Hunden ska vidröra kontaktfälten i ände med minst en del av en tass.
Ibörjan när du tränar din hund är det bäst att ni är två.
Så ni kan ha bättre koll på hunden.
 
Vad hunden inte ska göra (Specifika hinderfel):
  • hunden vidrör inte kontaktfältet med minst en del av en tass.
  • hunden hoppar av före nedfarten (sista tredjedelen)
  • hunden kommer från sidan och springer under eller hoppar över balansbommen.
Att tänka på när du bygger:
Hindret måste vara stabilt, får inte svikta och ytan måste vara halkfri. Kontaktfält ska finnas på både upp- och nedfart och dessa ska vara i klart avvikande färg, som även ska vara markerad på hindrets sidor.
 
Stegpinnar ska finnas på hela hindret, även om räfflad matta används. Stegpinnarna får inte placeras på kontaktfältsgränserna, utan ska placeras på jämt avstånd på bägge sidor om dessa.
Stegpinnarna ska vara 20 mm breda, 5-10 mm höga samt lika långa som hindrets bredd.
De får inte vara vassa kanter!

Så här ska hunden göra:
Hunden ska själv blättra upp på uppfarten och klättra hela vägen ner. Hunden ska vidröra kontaktfälten i respektive ände med minst en del av en tass.
 
Vad hunden inte ska göra (Specifika hinderfel):
  • hunden vidrör inte kontaktfältet med minst en del av en tass.
  • hunden hoppar av A-hindret på "uppfartssidan".
  • hunden kommer från sidan och springer under A-hindret.
Det här är agility!
 Agility är en hundsport som från början anordnades som pausunderhållning på Storbritanniens största hundutställning, Cruft´s. Inspirationen till sporten hämtades från hopptävlingar för hästar. Agility är en hinder-
bana för hundar som ska genomföras på tid. En agilitybana består av 15-20 hinderpassager. En del hinder ska hunden hoppa över andra ska den balansera på och så finns det tunnlar att springa igenom och pinnar som den ska gå slalom mellan. Hindren ska hunden ta i en viss ordning och från rätt håll och på rätt sätt. Det finns två tävlingsgrenar: Agilityklass och Hoppklass. I dessa kan man även tävla i lag. I agilityklasser kan alla hinder finnas med, i hoppklass finns inga balanshinder med. På en tävling får du som förare ta hjälp av röst och handtecken för att styra hunden mot rätt hinder. Däremot får du och hunden inte röra vid varandra. Förutom att alla hinder ska klaras av rätt ska det helst också gå fort. Det är inte helt lätt att klara av ett lopp både felfritt och snabbt, men vi kan lova att både du och din hund kommer att ha väldigt roligt tillsammans när ni tränar och tävlar.
 
Vilka hundar passar?
Det bästa med sporten är att nästan alla hundar tycker det är roligt. Hunden får använda både sin hjärna och sin kropp och den lär sig att samarbeta med dig. Men innan träningen kan börja måste din hund ha vuxit färdigt och vara helt frisk. Det är en klar fördel om hunden har grundlydnad innan man börjar träna. Även om det är jätteroligt att träna agility kan det vara bra att ha ett mål för träningen och det är att starta på tävling. Det anordnas många tävlingar runt om i Sverige och tävlingarna är uppdelade i tre olika klasser, från klass I för nybörjare till klass III för de bästa ekipagen. Alla, även oregistrerade hundar, får tävla men hunden ska vara minst 18 månader. På både träning och tävling tar man hänsyn till hundens storlek. Det är hundens mankhöjdsmått som mäts och beroende på hur stor hunden är tävlar den i en viss storleksgrupp. Grupperna är small, medium och large och vissa hinders höjd eller längd kan ändras för att passa de olika storleksgrupperna.
 
 
Vilka hinder finns det?
Det finns många olika hinder på en agilitybana. De kan också se lite olika ut beroende på vilken klubb som äger dem. Däremot måste alla mått på hindren följa det som står i Bestämmelserna för Agilitytävlingar. Vilka hinder som är lättast kan man inte säga, därför att hundar har olika lätt eller svårt för olika hinder. Men när hunden väl lärt sig ett hinder brukar den med glädje ta sig igenom det. Alla så kallade balanshinder har kontaktfält. Det är markerade ytor på balanshindrens upp- och nedfarter som hunden måste beröra med minst en tass. Den här
regeln finns för att minska skaderisken för hunden.
  • A-hindret; här ska hunden springa upp på toppen och ner på andra sidan. Det är ett balanshinder och hunden måste trampa med minst en tass på kontaktfälten på upp- och nedvägen.
  • Slalom; ett antal pinnar (8, 10 eller 12 stycken) står placerade på en rad. Hunden ska sick-sacka mellan pinnarna och alltid börja från höger sida om den förstapinnen. Hundar som tränats väl på detta hinder, lär sig nästan ”rinna” igenom det i hög fart. Slalom kan ingå i både agility- och hoppklass.
  • Däcket; ett hinder i form av ett däck som spänns fast i en ram. Hunden ska hoppa igenom däcket.
  • Hopphinder; hopphinder kan förekomma i så kallade kombinationer, där alltså två eller högst tre hinder är placerade efter varandra. Hopphindren kan se lite olika ut och till hopphinder räknas även oxer, viadukter och murar, men dessa får inte ingå i kombinationer.
  • Rundatunneln; tunneln kan variera i längd och form, den kan alltså vara böjd. Hunden ska springa igenom tunneln. Kan ingå i alla klasser.
  • Plattatunneln; tunneln har en öppen del och en del som hänger ned som en säck. Hunden ska springa igenom den öppna delen och med egen kraft lyfta den nedhängande delen för att hitta öppningen.
  • Gungbrädan; det är här är ett balanshinder med kontaktfält på båda ändarna av brädan. Hunden ska gå upp på brädan och vänta tills den tippar över och gå ned på andra sidan när brädan slagit i marken.
  • Balansbommen; ett balanshinder med en 30 cm bred bräda som hunden ska springa uppför, fortsätta balansera på en plan bräda som är ca 4 meter lång och därefter följa nedfarten hela vägen till hindrets slut. Hundens tassar måste vidröra kontaktfälten på hindrets upp- och nedfart.
  • Långhoppet; ett hinder där hunden ska hoppa långt istället för högt. Hindret är olika långt beroende på till vilken storleksgrupp det används för.
  • Bordet; ett hinder som kan förekomma i agilityklasser. Höjden varierar mellan 35-60 cm beroende på storleksgrupp. Hunden ska hoppa upp på bordet och stanna där i fem sekunder. Det spelar ingen roll om hunden står, sitter eller ligger. Hindret förekommer sällan.
Att börja träna agility:
Samtidigt som du tränar agility är det nödvändigt att träna kontakt och grund-lydnad, det kommer du och hunden ha nytta av i fortsättningen. Med detta menas bland annat att du ska kunna ha hunden lös under stor kontroll och att den kommer till dig direkt när du ropar. Det är också en fördel om den kan sitta och stanna kvar. Om du inte har någon klubb med agilitybana i närheten av där du bor kan du träna hemma ändå. Använd fantasin när du fixar egna hinder. Hopphinder brukar inte vara något problem, men tänk på att de ska kunna rivas lätt så att hunden inte fastnar och skadar sig. Slalompinnar kan utgöras av skidstavar eller långa blompin-nar. Balansera kan du lära din hund att göra under promenaderna på stora stenar, nedfallna träd, murar mm. Många hundar lär sig snabbt att älska agility, förväntning-arna stiger så snart de ser ett hinder. Agility kan orsaka stress, och för mycket stress för ofta är inte nyttigt. Det är därför det är så bra att gå på kurser och träffar, då kan man hjälpa varandra och hundarna får pauser då de kan lugna ner sig. Många av balans-hindren kräver också att man är minst två stycken som hjälps åt i början, allt för att hunden inte ska skada sig och bli rädd.
 
Träna och tävla med glädje!
Glöm aldrig bort att vara glad och positiv mot din hund när ni tränar. Hitta en belö-ning som hunden verkligen gillar. Det kan vara din glada röst, en klapp, en godisbit eller favoritleksaken. Om och när ni börjar tävla är det precis lika viktigt att du håller humöret uppe - hur det än går! De flesta av våra klubbar har utbildade instruktörer som håller kurser. Det är nästan nödvän-digt att få hjälp när man ska träna agility. Tävlingar hålls runt om i landet och nästan hela året om, men de flesta är utomhustäv-lingar och dessa är under barmarkssäsong-en. I tidningen Brukshunden står var och när officiella agilitytävlingar arrangeras och det gör det också på Brukshundklubbens och Sveriges Hundungdoms hemsidor.
 
Så här kan en bana se ut. Alla ser olika ut i olika tävlingar.
Agility! (banhoppning för hundar)
 
Agility är en är en hundsport från england. 
Sporten kom till Svergie 1985 med hjälp av en författare och hundpsykolog, Marie Hansson Mårtensson. Men 1 mars 1987 blev den officiell.
 
I Svergie tävlar hundarna i tre olika storleksklasser:
  • Small-klasserna tävlar hundar med en mankhöjd under 35 cm.
  • Medium-klasserna tävlar hundar med en mankhöjd från 35 cm och under 43 cm.
  • Large-klasserna tävlar hundar som är över 43 cm.
  • (Hundar som är mellan 43 cm och 45 cm kan välja att tävla i medium-klassen på nationella tävlingar.)
Sporten går ut på att så fort som möjligt forcera en hinderbana med så få fel som möjligt. Den hund som har minst fel och snabbast tid vinner. De finns två oklika klasser:
  • Hoppklass (utan kontaktfältshinder) det vill säga: balansbom, gungbräda och A-hinder.
  • Agilityklass, här kan alla hindertyper vara med.
Domaren ritar banan och de kan se olika ut från varje gång.

Historik!
Hundsporten agility (vighet/smidighet/snabbhet) skapades av britten John Varley. På utställningarna i England hade man som vana att visa olika underhållningsnummer mellan ringarna och Varley fick som i uppgift att göra ett underhållningprogram. John fick sin inspiration av vanlig hästhoppning och i de första agilityuppvisningarna fanns det endast hopphinder, bland dessa kunde man bland annat hitta vattenhindret vilket är bort taget ur dagens agility. Sporten visades för första gången vid en stor hundutställning i England år 1978.
Regler!
  • Hunden måste ta hindren i rätt ordning och från rätt håll, annars blir ekipaget diskvalificerat.
  • Hunden får inte riva något hinder (5 fel).
  • På kontaktfältshindren (A-hinder, balansen och gungbrädan) finns ett cirka 90 cm långt område i början och slutet av hindret som kallas för kontaktfält. Dessa måste vidröras med minst en del av en tass. (5 fel per missat kontaktfält).
  • Hunden får inte stanna upp eller snurra runt "inom hoppavstånd" från hindret den ska ta härnäst, och får inte heller springa förbi hindret (vägran).
  • Hunden och föraren får aldrig röra vid varandra (5 fel, beröring). Tar föraren tag i hunden, blir ekipaget diskvalificerat.
  • Smiter hunden iväg (exempelvis för att hälsa på hundar eller människor utanför banan) och vägrar komma tillbaka inom en viss tidsram, blir ekipaget diskvalificerat (ur förarens kontroll).
  • Om hunden före eller efter sitt lopp smiter in på en tävlingsbana, blir den smitande hunden diskvalificerad.
  • Om hunden gör sina behov inne på banan blir ekipaget diskvalificerat.
  • Föraren får inte ha någon synlig belöning eller hålla något i handen under loppet, men får uppmuntra hunden med rösten och kroppsspråket så mycket som föraren önskar.

Raser!
Agility är en av de hundsporter där blandraser får delta, med den enda restriktionen att de inte får vara med i VM eller NM. Från och med 1 januari 2008 måste blandraser ha en tävlingslicens utfärdad av SKK för att få tävla.